Det blev som jag befarade. Den fina och viktiga ungdomsserien Huge lades ner efter sin första och enda säsong. Oerhört trist då den för det mesta visade upp andra sorters kroppar på ett bra sätt på bästa sändningstid.
För oftast är det ju så att de som är tjocka aldrig får spela huvudrollen. Och om de får det görs det en grej av deras kroppsstorlek.
Vi kan ta den nya komediserien Mike & Molly som ett exempel. I den träffas en man och en kvinna på ett möte för anonyma hetsätare. Huvudkaraktärerna är alltså tjocka, och hela serien går ut på att de är tjocka.
Det är tröttsamt. Det är tröttsamt med ett tjockisskämt i minuten. Varför är det fortfarande så kul att skoja om tjockhet och tjockisar? Jo, jag vet, det gör elefanten i rummet synlig.
Det gör ens egen vikt lättare att bära.
Men trots att Mike & Molly bygger på huvudkaraktärernas tjockhet så finns det ändå något varmt och charmigt med den. Den är ganska rolig och gullig. Mycket tack vare huvudrollsinnehavarna.
Speciellt Melissa McCarthy som spelar Molly har länge varit en underskattad komedienne. Hon spelade Lorelais bästis i vidriga Gilmore Girls och Samanthas bästis i underskattade Samantha Who?
Hon har fått de klassiska tjocka bästisen-rollerna, men har alltid fyllt dem med stor värme och humor. Hon har gjort det mesta av det som lätt kunde ha varit klichéer.
Det är därför kul att se att hon nu äntligen får spela huvudrollen. Att det är hennes karaktärs namn i serietiteln för en gångs skull. Då får jag svälja att serien kretsar kring att hon är just tjock och förälskar sig i en annan tjockis.
För det som ändå är upplyftande är att varken Molly eller Mike ogillar sig själva och känner att de måste gå ner i vikt för att se att de är värda något. De vill bara bli lite mer hälsosamma i sina vanor och acceptera sina kroppar bättre.
Det är viktigt budskap som förhoppningsvis når fram mer än tjockisskämten.
Vidrigt. Hela vårt se på avvikelser så att vi inte kan annat än skämta om det får mig att vilja kräkas.
bella, det är tröttsamt att det alltid är samma saker som det ska skämtas om: redan marginaliserade människor/egenskaper/kroppar.
NEJ! Jag som verkligen älskade Huge. Vad ledsen jag blev nu!
hannah, ja det är jävligt trist.
Jag skulle nog inte karakterisera Melissa McCarthys roller i varken Gilmore Girls eller Samantha Who (som jag bada alskar btw) som klassiska tjocka bastis roller. Det enda sattet dom ar det pa ar val att hon ar tjock. Annars har da inte jag markt att det liksom varit en grej?
Men jag kanske inte har fattat riktigt vad du menar?
Forutom det haller jag helt och hallet med. Filmer som Big Mommas House och dyl far mej att vilja krakas. “Ah, kolla en tjockis! Hahaha!” liksom?
sabulous, nä visst hade hennes karaktärer där kärleksliv och personlighet. min poäng var mest att tjocka sällan får spela annat än en biroll, ofta en stereotyp sådan. därför är det roligt att hon äntligen har fått en huvudroll.
Varför gillar du inte Gilmore Girls? Populärkulturell, intelligent underhållning ju! Jag kräver en förklaring!
hon med kroppen, haha! jag tyckte bara att den var oerhört irriterande för att de babblade konstant. hela jävla tiden, och sällan sa de något intressant. dessutom har jag svårt för lillgamla korrekta ungdomar.
Åhhh, Samantha Who var sååå himla bra… Ska kanske ta mig en titt på Huge, och Glee, den har du också rekommenderat va?
j, kolla in huge, men glee avskyr jag. hur mycket jag än älskar jane lynch och hennes karaktär så är serien fruktansvärt illa skriven och spelad. de flesta av skådespelarna saknar både utstrålning och talang och serien verkar mest vara upptagen med nästa låtval än att bry sig om en vettig handling.
Pingback: Min kärlek till en kvinna med Spock-tröja. |