Det själviska med att vilja ha biologiska barn.

Jag har i hela mitt vuxna liv funderat på om jag vill ha barn eller inte. Om jag har det som krävs för att bli en bra förälder. Om det passar in i livet jag vill leva. Om jag någonsin kommer att känna mig redo.

För mig som bög måste det, hur jag än väljer att göra det, vara ett genomtänkt beslut. Jag kommer liksom aldrig att råka få min partner eller någon brud från krogen på smällen. För mig blir det mer kliniskt än så.

Det blir genomtänkt, och det är så det borde vara.

Jag har vilket som insett att jag en dag faktiskt vill ha barn. När jag är äldre, helst med en partner och då min ekonomi och mitt inre är i ordning. Då ska jag adoptera.

Adoption är det enda som kan motivera mitt beslut att bli förälder. För jag ser ingen poäng med att sätta nya barn till världen när de redan finns miljontals föräldralösa barn därute.

För mig personligen är själva viljan att skaffa biologiska barn självisk. Jag lägger ingen värdering i det, jag konstaterar bara. Jag förstår fullständigt folks längtan efter sitt eget kött och blod.

Men vi måste kunna vara ärliga med att det är själviskt att vilja skaffa biologiska barn när det redan finns föräldralösa barn i världen. Det är begäret efter sin egen avbild, sitt eget kött och blod som driver en.

För om det bara var längtan efter att bli förälder så skulle ju adoption vara ett minst lika aktuellt alternativ, men tyvärr är det  inte så. Men jag vet, jag om någon vet att det är enklare sagt än gjort med adoption.

För självklart är inte adoption lätt. Det är en lång, kostsam och svår process. För mig som bög tar det ju stopp direkt.

Inga utländska givarländer tillåter samkönade par att adoptera, trots att det är tillåtet från svenskt håll. Om tio år, när det är dags för mig, har det förhoppningsvis förändrats.

Förhoppningsvis har även heterofamiljers inställning till hbt-familjer förändrats tills dess. Enligt en undersökning som privata barn- och mödravården Mama Mia låtit göra bland 1000 föräldrar i hela landet visade det sig att 37 procent är emot att homosexuella får bilda familj.

Endast goda nyheter för Kristdemokraterna.

Kanske har attityden att göra med att det har skett en babyboom i hbt-världen. Istället för adoption har allt fler samkönade par, som såklart inte kan få barn med varandra, satsat på insemination.

Sedan lesbiska par för fem år sedan fick rätten att insemineras med spermadonation har många av de paren på egen hand eller tillsammans med bögpar skaffat barn.

Jag må vara skeptisk till att folk vill ha biologiska barn överhuvudtaget. Men alla ska åtminstone ha samma förutsättningar och rättigheter till att göra det.

About these ads

25 svar till “Det själviska med att vilja ha biologiska barn.

  1. Jag har själv funderat på detta och skrivit ett inlägg om det. Jag tycker också att det är ganska egoistiskt att skaffa biologiska barn, samtidigt som jag nog vill göra det själv. Om jag inte kan få barn kommer jag ansöka om adoption direkt. Man kanske borde göra både och? Det är bara svårt att veta hur barnen skulle ta det.

    Sedan har jag fått för mig att man kanske inte får adoptera om man kan få biologiska barn, men jag vet inte om det stämmer? Det är väl främst personer som inte kan få barn som adopterar.

    En annan negativ sak är ju att det tar så himla lång tid att få barnet och att det också kostar så mycket. Sedan finns ju alltid en risk att man inte blir godkänd. Hur som helst vet jag att jag vill ha barn, på vilket sätt det nu blir.

    • linus fremin

      hannah, du får adoptera även om du kan få egna barn, dock är det många som inte kan som adopterar. visst är det krångligt med adoption, samtidigt så kommer det att vara värt det.

  2. Jag tycker att det blir lite knepigt nar adoption ska handla om att man ska pa nat satt ”radda”
    barn…. Da kanns pa nat satt battre nar adoptionen handlar om att en person/ett par sa otroligt garna vill ha barn och kan fa det genom
    adoption. Da blir det foraldrarna som
    ar tacksamma for att ha fatt sitt barn, inte underforstatt att barnet ska vara tacksamt. Typ ”vi kunde ha fatt egna barn men vi var sa snalla sa vi raddade dig istallet!”. Knepigt…

    For ovrigt tycker jag att den (hos manga manniskor) starka viljan att reproducera ar lika sjalvisk som att vilja ata ungefar. Alltsa jag menar att det ar en helt naturlig instinkt hos manniskor att vilja skaffa egna barn. :) personligen har jag kant det valdigt starkt sedan puberteten.

    • linus fremin

      nadja, förstår vad du menar. men samtidigt så är det bara puckon till föräldrar som dunkar in i barnets huvud att det skulle stå i tacksamhetsskuld. för mig är det bara bra om föräldralösa barn får bra föräldrar.

      jag som bög känner ju inga sådana drifter, kanske därför det är enklare för mig att argumentera för adoption!

  3. Jag håller med. Innerst inne är det själviskt att skaffa egna barn när det finns andra som inte har några föräldrar alls. Varför är det så viktigt med sitt eget kött och blod?
    Att vara stolt över att ha räddat ett barn ser jag inget fel i. Vad är det konstiga och felet med att vara stolt över att man gjort något bra?

    • linus fremin

      svalin, förstår inte heller varför ens egna kött och blod är så viktigt. det är en bra handling att adoptera och om jag får möjligheten kommer jag att göra det.

  4. Intressant att läsa din text och själv vara gravid. Sitter här och känner av alla effekter av att bära ett barn inom mig.

    Jag anser inte det själviskt att skaffa biologiska barn. Men som någon tidigare skrivit skulle jag inte kunnat få egna hade jag aldrig tvekat att försöka adoptera. Ett barn är alltid ett älskat barn oavsett på vilket sätt det kommer till.

    Jag är dock väldigt glad åt att kunna få känna processen av liv inom mig. Få känna att barnet växer och kroppen förändras.

    Jag känner mig inte ett dugg trampad på tårna, jag tycker ditt inlägg är viktigt i all hysteri som ändå är kring barn. Jag anser att det borde vara lättare för par att kunna adoptera. ALLA par, oavsett sammansättning. Alla borde bli bedömda på samma villkor! Då skulle säkert fler försöka, och framförallt skulle fler barn få det bättre.

    ‘För det är ju trots allt så att ett barn mår betydligt bättre i ett tryggt hem med kärlek, än på ett barnhem i ett land med osäkert läge.

    • linus fremin

      martina, bra att du inte ser mitt inlägg som kritik mot de som skaffar biologiska barn, för det är det inte. jag förstår begäret. jag vill bara påpeka det själviska i det när det redan finns barn i behov av föräldrar. utmana bilden av att biologiska barn är den enda givna vägen för de som vill ha barn.

  5. Jag tycker verkligen att det är viktigt att framhålla att det ÄR själviskt att ”skaffa” barn. Biologiska och adopterade. Och sen är det liksom inget mer med det. Men det där med att det är mindre själviskt att adoptera…neej jag köper inte det riktigt. Jag tror alla föräldrar som (planerat) ”skaffar” barn gör det för att de vill ha barn. Helt enkelt. Man ska inte inbilla sig att det är osjälviskt bara för att man adopterar. Med det här menar jag dock inte att det är omoraliskt att skaffa barn. Det är det inte. Men att adoption blir en win-win situation för föräldralösa barn och barnlösa föräldrar, det är liksom bara en bonus.

    • linus fremin

      lisa, jag förstår vad du menar. jag menar inte att adoption skulle vara osjälviskt, man drivs ju ändå av en längtan efter barn, något man hoppas ska ge ens liv mening. jag påpekar bara att det är en annan sorts själviskhet att vilja ha biologiska barn, sitt eget kött och blod, när det redan finns barn i behov av föräldrar. för mig är det en väsentlig skillnad. och för mig personligen så tycker jag att adoption är att föredra i alla lägen. och jag tror att jag skulle tänka likadant om jag vore hetero.

  6. Jag var väldigt mycket inne på ditt spår tidigare. Jag kände inga behov av att skaffa egna barn utan när den dagen kom ville jag adoptera. Eftersom det finns så otroligt mycket barn som behöver bra föräldrar.

    Men nu. Nu har jag träffat någon som känns rätt och kärleken är annorlunda. Någon gång vill jag bli gravid. Jag vill bära våra barn och se hur de växer upp. Det är en längtan som numera sitter så djupt. Till viss del är det själviskt men det struntar jag i för längtan är så stark. Jag vill ha något som är av oss båda. På något konstigt, oförklarligt sätt. Bättre kan jag inte beskriva det.

    • linus fremin

      josefine, det är intressant hur det kan förändras med tiden och när ens sammanhang blir andra. och jag förstår det fina att se sig själv och sin älskade i ett litet liv. det är en stark längtan. hoppas det blir så!

  7. Då jag kollade runt lite på villkoren för adoption så insåg jag att även om ett svenskt, gift par i teorin får adoptera trots att de kan åstadkomma ett barn på biologisk väg (utan konstgjord befruktning etc.) så innebär inte det att paret får ett barn att adoptera.

    I många länder kräver de, förutom ett maxvärde på BMI (varierar mellan 29-40), ett läkarintyg på att paret inte kan/avråds från att skaffa biologiska barn. Gäller t.ex. för vissa delar av Indien, Thailand, Kenya. Andra länder kräver t.ex. en personlig kristen tro eller att det inte finns några barn i familjen sedan tidigare.

    Mycket att tänka på helt enkelt! Jag slipper som tur är fundera på saken då jag för tillfället bär omkring på vårt första knytte som beräknas anlända i november. (Vi skulle heller inte få adoptera pga min mans MS.)

    • Vilka konstiga regler det tydligen finns. Så det finns hinder att adoptera bara för att man är fertil? Vad gör man om man vill ha barn men inte genomgå en graviditet? DEt där med religion låter också helt knäppt.

      • Finns tankar bakom tror jag. Siffrorna för självmord bland adopterade är ju betydligt högre än för barn/unga/vuxna i samma ålder med biologiska föräldrar och de vill man ju åtminstone inte ska stiga.

        Tror att en sak man vill undvika är risken att ett barn blir adopterat och sedan får dess adoptivföräldrar ett eget biologisk barn varpå adoptivbarnet riskerar att åtminstone ifrågasätta om det är mindre älskat/sämre behandlat än sitt syskon just pga adoptionen.

        Regler för hälsan är för att man vill försöka säkerställa, så långt det är möjligt, att de (den) tilltänkta föräldrarna ska kunna ta hand om barnet fram till dess att detta uppnår vuxen ålder. Har du t.ex. ett högt BMI/genomgått en njurtransplantation/har diabetes så medför ju detta hälsorisker…

        Religionen är t.ex. på Filippinerna ett betydligt viktigare inslag i vardagen än vad den är i Sverige. Kanske inte så konstigt att ett givarland då vill att dess barn ska växa upp under så likartade förhållanden som möjligt jämfört med ursprungslandet?

        Sedan finns det också (vilket låter helt absurt om man vet något om hur fullt det är på barnhemmen i Afrika och i vissa delar av östeuropa) i praktiken ett underskott på möjliga adoptivbarn i världen. Kina har t.ex. börjat med alltfler inhemska adoptioner (ökad barnlöshet pga väntat för länge för att båda föräldrarna velat göra karriär etc – samma problem som vi har) och länderna kan ju då ställa allt högre krav på de tilltänkta adoptanterna.

        Så, ett längre utlägg här på torsdagseftermiddagen:).

      • linus fremin

        erika, det är fascinerande. och logiken kan jag ju iofs förstå i många fall. men det blir så lustigt när man jämför med de noll komma noll krav människor som skaffar biologiska barn har på sig.

    • linus fremin

      erika, men shit! vilken djungel! då måste man banta och bli kristen. jobbigt. och onödigt till stor del känns det som. självklart ska vissa krav finnas, men någon måtta får det vara.

      och grattis!

  8. En sak som inte nämns här är det att det är relativt vanligt att adopterade barn mår dåligt av sin adoption. Det är inte alltid någon solskenshistoria att någon kommer från andra sidan jorden till fantastiska sverige och de snälla föräldrarna och allt blir perfekt. Till skillnad från biologiska barn så är adopterade barn så är biologiska barn inte lika sina föräldrar och kommer aldrig bli det oavsett miljö. Det har visats gång på gång att när det gäller arv och miljö så är miljö ganska obetydligt. För det mesta funkar det ju bra men det är naivt att tro att det absolut inte spelar någon roll om man har haft barnet i magen eller inte.

    • linus fremin

      johan, bra och viktigt aspekt. har också läst undersökningar om det. egentligen är det ju inte konstigt att det kan bli så. barn söker ju efter likheter med sin föräldrar och sin omgivning. samtidigt så är ju inte det ett argument mot adoption, utan kanske en extra tankeställare för de som funderar på adoption. något att vara medveten om.

  9. Man ska inte adoptera
    barn som är mörka
    då blir SD uprörda
    Det är lättare att fostra
    sin egen avkomma
    generna är lika
    de har inga trauma
    undangömda
    man behöver inte svara
    inför det sociala
    om man avstår att adoptera
    utan istället gör egna

    I klartext; det är, eller kan vara, beroende på omständigheterna, att skaffa egna barn. Att skaffa adoptivbarn måste vara ett ännu större steg.

    • linus fremin

      pia, jag tror det är enklare att skaffa biologiska barn på alla sätt och vis. dock är inte den lätta vägen alltid den bästa.

  10. Pingback: Jag hoppas att Cristiano Ronaldo är hetero. «

  11. Driften och viljan att föra sina gener vidare är så grundläggande biologiskt att det inte går att argumentera bort. För visst är det onödigt att sätta fler stackare till världen men viljan är starkare än förnuftet. Jag skulle inte vilja kalla det själviskt. Det är väl snarare en drift. Som hunger som driver oss att döda och äta. Är det själviskt att äta? Ja, kanske i någon form men det är inte det rätta ordet. Är det mindre själviskt att adoptera? Egentligen inte. Det är samma drift.

    Adoption ser jag som ett alternativ. Om man av någon anledning inte kan få egna (homosexualitet/infertilitet osv) så är det den åtgärd man tar. Det låter kanske lite krasst och kallt att säga att det är ett andrahandsval och det är det väl kanske också men jag tvivlar inte en sekund på att man älskar ett adopterat barn precis lika mycket som om det vore ens egna så i förlängningen spelar det ingen roll.

    • linus fremin

      sandra af munkakvarn, kanske är det så. men är det här något som alltså skulle vara förprogrammerat i hjärnan? kanske, kan för lit om sådant. men jag tror i såna fall att den, som så mycket annat, förstärks av kulturella och sociala föreställningar.

      håller inte med dig om att adoption bör ses som ett andrahandsval. om driften som du säger är densamma så borde adoption kunna vara ett förstahandsval även för de som kan få egna biologiska barn.

  12. Pingback: Adopterad homofobi. «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s