Hon gav mig ett ansikte till prostitutionen.

Det är viktigt att kunna se människorna bakom siffrorna i statistiken. Människorna bakom resonemangen, diskussionerna och teorierna. Det finns en verklighet, riktiga människor.

Jag vill aldrig glömma det.

Jag minns en söndag. Jag satt på nattbussen hem efter en kväll av öl och skratt. På bussen mötte jag en kvinna jag aldrig kommer att glömma. Jag hade inte träffat henne förut, men kände direkt att jag tyckte om henne.

Och jag tror att hon tyckte samma sak för vi satt och pratade hela vägen hem.

Hon hade varit på utestället Patricia för första gången i sitt 42-åriga liv. Hennes glitterögonskugga och röda hår glittrade i ljuset från solen som precis höll på att gå upp.

Kvinnan hade en man bredvid sig. Han kunde ingen svenska, men trots det viskade hon när hon avslöjade att hon var prostituerad och att det där var hennes torsk.

Jag minns att jag tyckte om hans leende. Helvita rader av tandben.

Jag frågade om hon verkligen ville dra med honom hem. Jag ångrade mig så snart jag hade stängt munnen igen. För vem var jag att spela räddare i nöden? Och varför skulle hon ens behöva bli räddad?

”Jag har gjort det alla andra kvällar, det är så jag lever. Men visst är han söt?”

Fem minuter senare grät hon i mitt knä. Hon berättade om sin bästa vän, en MTF-transsexuell. Bästa vännen hade tvingats in i prostitution som tonåring av sin far, bytt kön, blivit heroinist och fortsatt hora sig.

Kvinnan grät för att hon var så orolig för sin vän. En tidsfråga innan en överdos skulle ta henne. Vännen vägde bara 40 kilo.

Jag torkade bort hennes tårar och satt och höll om henne hela resan hem. Jag har aldrig känt en sådan kärlek till en total främling förut och lär aldrig göra igen.

När jag gick av bussen vid min hållplats och vinkade, kände jag en förlamande sorg. Inte bara för att jag kände med henne, utan av realisationen att jag troligtvis aldrig skulle få se henne igen.

Det har jag heller inte gjort. Men hon gav mig ett ansikte, kött och blod, till mitt skelett av hur en prostituerad ser ut. Sedan den söndagen har mitt synsätt på prostitution ändrats.

Innan dess hade jag läst artiklarna, sett på nyhetsinslagen och suckat åt statistiken, åt de hemska vittnesmålen. Men det berörde inte mig, för jag levde inte i den världen.

För mig var det bara enkelt att säga att prostitution är fel, och sedan var det inget mer med det.

Men sedan den söndagen, och med åren, har jag nyanserat min syn på prostitution. Jag separerar vad jag teoretiskt tror är möjligt och vad som är praktiskt (än så länge) omöjligt.

I ett jämlikt och jämställt samhälle, både mellan könen och ekonomiskt, ser jag inget problem med prostitution. Men där är vi inte idag.

I dagens värld förtrycks konsekvent kvinnor, ett förtryck som lätt förstärks i en relation där mannen har betalat för att använda kvinnans kropp. Med den ekonomiska ojämlikhet som råder i världen lämnas vissa utan några andra val än att tvingas sälja sex för att klara ekonomin.

Kvinnan jag träffade på bussen gjorde säkert sina val. Men frågan är vilka val hon hade. Riktig valfrihet är inte alla förunnat. Kanske var det prostitution eller hemlöshet. Är det valfrihet?

Varje gång jag diskuterar en för mig viktig fråga vill jag alltid kunna relatera det till riktiga människor jag har träffat, känner eller ibland mig själv.

För det är lätt att diskutera om man inte behöver ta hänsyn till verkligheten.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s