Därför är jag vegetarian.

 

Jag har varit vegetarian i snart nio år. Det känns som en livstid. Men jag har nästan aldrig skrivit om det. Nu gör jag ett undantag.

Jag ville bli vegetarian redan i nian. Jag visste bara inte hur. Vad ersätter man köttet med? Jag kunde knappt laga mat. Sedan träffade jag min första kille. Han var redan vegetarian och introducerade mig för annat att äta.

Jag tyckte det mesta smakade skit.

Men efter två veckor med honom och hans matlagningsfärdigheter var grisar, kossor, fiskar och kycklingar inget jag någonsin skulle kunna stoppa i min mun igen. Och det har jag inte heller.

På den tiden var jag med i djurrättsorganisationer. Jag tyckte det var förjävligt hur djuren behandlades och hejade i smyg på de som förstörde djurförsökslabb. Själva tanken på att ta någons annans liv när jag inte egentligen behöver det var helt sjuk i min värld.

Men med åren har mitt vurmande för de stackars djuren ebbat ut mer och mer. De stackars djuren är inte min främsta anledning till att jag är vegetarian. Jag är det för att det numera känns som en självklarhet. Lika självklart som det är för andra att äta kött.

Om jag en dag ändrar åsikt, ja då börjar jag kanske att äta kött igen. Inte så troligt att det händer, men jag följer vad som känns rätt i magen. I dubbel bemärkelse.

Ända sedan jag blev vegetarian för nio år sedan har jag lagat min mat själv. Det var min pappas enda krav när jag fortfarande bodde hemma, att jag då fick laga min ”specialmat” själv. Fair enough kände jag.

Det lustiga är dock att under flera år var det många i min familj som varje jul tyckte det var konstigt att jag inte kunde äta bara ”en liten bit julskinka” när det var jul och allt. De kunde helt enkelt inte förstå varför jag väljer bort så mycket ”gott”.

Det handlar överhuvudtaget inte om vad som är gott eller inte. Jag älskade fläskfilé och kotletter när jag åt kött. Det handlar om att göra ett medvetet val som är sant mot ens värderingar.

Just därför är jag allergisk mot att vegetarianer ska döma och försöka påverka köttätare och tvärtom. Jag tycker att alla borde få göra medvetna val som de kan stå för. Om det är att äta kött, så visst. Jag skiter i det.

Men förutsättningen är att folk faktiskt gör medvetna val som de kan stå för. Vi vet alla att djur allt för ofta behandlas som skit. Ovärdigt och grymt. De flesta av oss tycker också att det är förjävligt.

Men de flesta vill inte tänka på det när de häller på bearnaisesåsen på köttbiten. Jag kan förstå att det får en att förlora aptiten. Men just det där händer aldrig mig. Mina linser har inte ätit av varandras döda smutsiga kroppar innan de har styckats och körts till matbutiken.

Det får mig att må bra med mina val. Hur mår du med dina?