Han på fotot är död. Jag lämnar20-åringen i mig bakom mig.
Två svarta sopsäckar fulla. Mitt förflutna. Ett jag som jag aldrig kan återvända till.
Vissa saker är så svåra att ge upp. Som sina skinny jeans. Den där tröjan man såg så snygg ut i när man var 17 år. Den där halsduken som ens kärlek torkade bort snor med.
Jag kastar allt.
Jag har så mycket kläder, och så lite plats. Jag har så mycket kläder jag inte får plats i.
Jag har sparat byxor jag använde när jag var som smalast. Med hoppet om att en gång komma i dem igen. Trots att det har gått så många år sedan senaste spyan är jag övertygad om min gamla kropp ska få plats i jeans passande för en bulimisk 20-åring.
Det är inte så realistiskt. Det är inte så hälsosamt.
Så jag samlade ihop all gammal nostalgisk och sjuklig skit. Jag kastade i några foton också. Ett nytt kapitel. Tomma garderober att fylla.
Tomma blad att fylla.
10 november 2009 kl 19:01 |
Good for you! Så länge du är glad så.
10 november 2009 kl 23:36 |
seivan, tack!
10 november 2009 kl 23:05 |
Bra jobbat Linus!!! Ut med gammalt och in med nytt, och då inte bara kläder… Dags att börja skriva ett nya kapitel….! Kram!
10 november 2009 kl 23:37 |
mia, ja för fan. all gammal skit ska bort!
11 november 2009 kl 10:47 |
Åh det är härligt när man känner så. Men väldigt fin bild – hoppas att du inte slängde just den?
Själv låg jag i natt och halvbölade över mina gamla World of Warcraft-år och ville ha dem tillbaka. Det var inte så härligt. Och dumt.
11 november 2009 kl 11:33 |
linna, nä den bilden behåller jag för att glutta på när jag är gammal och rynkig. jag har bestämt mig för att spara nostalgitripparna till pensionsåldern. troligtvis håller det tänket i några dagar.