Att vara allergisk mot personen man älskar.

Det är svårt med kärlek. Den urholkar, och fyller i en.

Det är svårt att få en relation att fungera. Ibland finns det inte tillräckligt med kärlek, ibland räcker den ändå inte. Ibland börjar man att gå olika vägar som aldrig möts.

Ibland är den längsta sträckan den mellan två älskare i en säng.

Folk tror att jag är äldre än vad jag är. De brukar lägga till fem år. Kanske har jag åldrats osmickrande. Men de flesta menar att jag utstrålar något som säger att jag har varit med ett bra tag.

Det är som Tanita Tikaram sjöng som 18-åring: ”Well, I’m an ancient heart.”

Och det är sant. Jag har ett erfaret hjärta. Det har gjort mig lika härdad som blödig. Det är konstigt att något som kan vara så hårt kan punkteras så lätt.

Åh, det är helt enkelt svårt med kärlek. Jag vet.

Trots all min erfarenhet har jag aldrig varit med om att någon har varit allergisk mot mig. Men Mike och Julie Boyde fick en överraskning på bröllopsnatten. Julie är tydligen allergisk mot sin makes sperma.

Kärleken till din partner ger dig blåsor och en intensiv smärta i underlivet i flera veckor. Vilken jävla osis.

Och här tänker jag att kärleken tar slut. Ingen orkar vara allergisk mot personen man älskar. Jag tänker skilsmässa. Jag är så inställd på att läsa det att jag är tvungen att läsa om den sista meningen flera gånger:

”Julie Boydes kropp försvarar sig nämligen mot Mikes sperma vid den allergiska chocken, och gör den inaktiv. De har därför ansökt om att få adoptera.”

Adoption, inte skilsmässa. Och på något sätt mjukar det upp mitt hjärta lite. Jag vet inte varför. Kanske för att allt inte behöver vara mer komplicerat än vad man gör det.

Det är svårt med kärlek. Just därför ska vi inte göra det ännu svårare.